Idag tog jag ledigt från stadens idrottsytor och begav på mig på heldagsutflykt med Svenska Institutet till Pontinska träsken. Guide för dagen var författaren Antonio Penacchi som 2010 fick Premio Strega för romanen Canale Mussolini som handlar om just detta område.
Pontinska träsken (italienska Paludi Pontine) var tidigare en våtmark i regionen Lazio, som sträckte sig sydost om Rom från Cisterna till Terracina. Området var c:a 45 km långt och 10-18 km brett och upptog en yta av 750 km². Mot havet är det begränsat av sanddyner och i öster av Volskerbergens kalkkedjor och genom området löper Via Appia. Vid ett flertal tillfällen har man försökt att torrlägga träsken för att utrota malarian som plågade området, samt för att erhålla mer jordbruksmark. Under Mussolinis styre på 1920- och 30-talen lyckades man dika ut träsken och fem nya städer anlades på marken - Littoria (omdöpt till Latina 1946), Sabaudia, Pontinia, Aprilia och Pomezia.
Städerna är arkitektoniskt intressanta eftersom de innehåller en stor samling av fascistiska byggnader. Ett problematiskt kulturarv kan man tycka men man kan se arkitekturen på flera håll i Italien än idag, och på något sätt lyckas man förhålla sig väl till den här. Kanske är det just för att den är så välrepresenterad och viktig som en påminnelse om en tid som har varit.
Förutom att dagen bjöd på en intressant arkitektur- och landskapsupplevelse så bjöd den även på en fantastisk lunch (endast antipasti på bilden) och ett besök vid havet! Imorgon bär det av för ännu en utflykt - då till Napoli och Pompei.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar