Trappan

Trappan är en symbolisk struktur i samhället. Trappan inbringar tankar och känslor om att resa upp och att resa ner - till himmelen eller till helvetet, till en skrämmande vind eller källare med laboratorium, eller i karriären där man vandrar upp för trappan för att komma upp på toppen.
Konkreta byggda trappor är något som vi landskapsarkitekter jobbar med dagligen. Trappan är den viktiga länken mellan olika nivåer och rum i det offentliga rummet. Hur trappor utformas, i vilket material, vinkel, riktning och intensitet har stor påverkan på brukandet och upplevelsen. En för brant trappa med för många steg och för få viloplan i varje trapplöp kan kännas övermäktig och allt för jobbig att använda. En för smal trappa kan upplevas ranglig och osäker samtidigt som en bred och gedigen trappa kan vara allt för pompös och otymplig om den placeras på fel plats.

Här nedan kommer ett litet klipp med grodan Kermit och hans filosofi kring trappan.

Expansiv fas!

Nu lägger vi i en högre växel och expanderar ytterligare. Idag är vi Emma, Frida, Ylva, Therese, Leffe, Jimmy, Johanna, Johan, Micke och Natalie; vi är 10 st vilket känns otroligt kul! Uppdragen är många och idag har vi redovisat konceptet "Mjölnarens bortglömda korn" för en av våra beställare. I förra veckan arbetade vi med internutveckling och hade samlats på Grinda Wärdshus och gick igenom affärsplanen, gestaltningsprocesser mm. och fick gudomligt god mat samt en skön bastu med ett svalt dopp i havet. Även vår kontorsmaskot Frodo hängde med och kände sig hemma i entréhallen med ett ben i munnen.

Kalas!

Nu var det ett tag sedan det skrevs här på bloggen. Detta är inte för att det inte hänt något här på jobbet utan snarare tvärt om. Vi har mycket att göra, fullt ös med femmans växel. Då får bloggen lida.
Men här kommer i vart fall en liten uppdatering.
Vi firar en hel del på kontoret nu för tiden. För det första har vi en massa roliga projekt på gång samtidigt som vi är en del på kontoret som fyller jämnt det här året.
För inte så länge sedan var det Emmas tur då hon fyllde jämna tal. Detta firades med pompa och ståt.

Ska bara...

Rom sägs vara den eviga staden och det är inte så svårt att förstå tycker jag. Var man än går så finns det alltid något mer att titta på. Jag ska bara se det här, jag ska titta på den där... Var jag än tar mig för att titta på en idrottsyta så finns det alltid något annat att titta på också. Igår blev mitt "ska bara" Zaha Hadids MAXXI (Museo nazionale delle arti del XXI secolo) i Flaminia-kvarteren bara ett stenkast från där jag bor. Det italienska kulurministeriet beslöt 1998 att bygga ett nationellt museum för samtidskonst och arkitektur. Arkitekttävlingen vanns av den engelsk-irakiska arkitekten Zaha Hadid och byggnaderna uppfördes mellan 2002-2007 och museet invigdes i maj 2010. Betongbyggnaden, med tre plan på sammanlagt 27.000 m², upptar ett kvarter och har ett böljande utseende med många böjda väggar och ett antal inomhusramper. En fasad från de tidigare militärkaserner, som låg på området, har sparats. Som ni förstår så insuper jag all inspiration jag bara kommer åt!



När man inte trodde att det kunde bli varmare så blev det det... Idag kom jag på mig själv med att leta efter skugga när jag var ute och kollade idrottsytor och det tycker jag är ett tecken om något på att man har vant sig vid värmen och inte känner att man "bara måste passa på"! Idag kom temperaturen upp i 22 grader plus att det var strålande sol. I Sverige skulle man ligga på stranden och bada vid sådana temperaturer, här ser man fortfarande italienare i dunjacka. Som ni kanske förstår så njuter jag verkligen och känner mig privilegierad som har fått möjlighet att vara här.

Idag tog jag mig till förorten Rebibbia som mest är känt för sitt fängelse. Förorten ligger i de nordöstra delarna av Rom längs med Via Tiburtina och byggdes till stor del under 1920-talet. I Rebibbia tittade jag på tre idrottsplatser samt en ritning över en anläggning som var under konstruktion.

På väg tillbaka mot centrum igen stannade jag vid Piazza Bologna och besökte troligtvis en av de finaste idrottsanläggningar jag sett. Det var en tennisanläggning och visserligen var den privat, men den var så fint placerad i stadsstrukturen och efter de befintliga förhållandena på platsen. Troligtvis var den dessutom mer välskött än alla andra parkanläggningar tillsammans som jag hittills sett i Italien...

Marknader, plataner och påven!

Idag är det sommarvärme i Rom! Det har varit på tok för varmt att traska runt i t-shirt, jeans och gympadojjor men det gör inget när det är så underbart väder. Idag blev det därmed också shorts-premiär på löprundan i Villa Borghese, härligt! De senaste dagarna har jag haft besök av en gammal kursare och vi har varvat turistande med besök på idrottsplatser. Vi besökte en hel del intressanta områden som jag berättar mer om någon annan dag.

Imorse begav jag mig mot Trastevere och marknaden Porta Portese som är öppen varje söndag. På Porta Portese kan man hitta det mesta (kläder, skor, väskor, böcker, köksredskap, dvd-filmer mm) längs en 1,5 km lång gata. En del bra saker men också mycket krimskrams och efter en stund tröttnade jag och gick över till Testaccio och Roma Farmers Market vilket passade mig bättre.

Efter en stund där begav jag mig till ett av dagens mål - en idrottsplats i Testaccio. Trodde jag iallafall... Det visade sig att man schaktat ur platsen och grävt ner en massa ledningar vilket får mig att misstänka att det ska byggas hus där istället. Trist, men tyvärr verklighet i städer där marken är dyr.


Istället gick jag över gatan till den protestantiska kyrkogården där Cestius pyramid finns och där bl a den brittiske poeten John Keats ligger begravd. Pyramiden är gravplats för Caius Cestius Epulo och byggdes ca 12 f Kr och enligt en inskription på ena sidan ska bygget ha tagit 330 dagar. Från början var pyramiden fristående men byggdes sedan in i de sk. aurelianska murarna.

Därefter begav jag mig tvärs över stan för att titta på en annan idrottsyta som inte heller var en yta för idrott. Det var en stor yta som på kartan såg ut som en fotbollsplan men väl där var det en asfalterad parkeringsyta/ödetomt. Nu ska jag istället skriva lite och sedan äta middag och prata om Roms översiktsplan med en kunnig svensk forskare här på institutet!


Efter de misslyckade idrottsytorna idag så gläder jag mig åt att platanerna nu har slagit ut, inte fullt men inom några dagar kommer det att vara alldeles grönt längs Tibern och många gator och piazzor här i Rom! Förutom detta så har jag också sett påven idag. På min promenad till Trastevere i förmiddags blev jag helt plötsligt stoppad vid en korsning av poliser. Alla var tvungna att stå stilla och efter några minuter börjar man ju undra vad det är som är så viktigt att man inte får gå vidare längs gatan. En liten stund senare kommer en poliseskort i full fart från Vatikanen och ingen mindre än påven och alla hans kardinaler svischade förbi oss. Väldigt märkligt tyckte jag när jag kollade på klockan - jag trodde han hade annat för sig kl 10 en söndag.

Fika time!

Nu har vi uppdaterat inredningen i fika/myshörnan här på kontoret. Idag invigdes denna med fika.

En ny stjärna!

Vi blev förra veckan en mer här på kontoret då Johan Krikström började hos oss. Vi är alla glada och välkomnar Johan till Funkia. Det känns riktigt kul att vi blir fler. Som ni kanske sett så är Johanna ute på vift. Roligt att du bloggar så mycket Johanna men lite avis blir vi allt. Vi skulle fått oss en sådan där härlig italiensk lunch här med på kontoret.