Paradise Hotel...
På studieresans 2:a dag var Hvitträsk det stora
utflyktsmålet.
Då Finland blev erbjudna att som egen nation delta i
världsutställningen i Paris 1900 fick tre arkitekter, Lindgren, Gesellius och Saarinen,
uppdraget att rita den Finska paviljongen. De var vänner sedan åren på arkitektskolan
och sägs ha uppfunnit den Finska nationalromantiska stilen, lagat den med
ingredienser från svensk och rysk arkitektur kryddat med traditionellt hantverk
och rådande formgivningstrender (som jag förstått saken, men jag kanske åker på
backning av vår finlandssvenske chef
senare).
Här i Hvitträsk, på kullen, med utsikt över vattnet,
realiserade de sin dröm om ett konstnärligt kollektiv. Byggnaderna och
placeringen i landskapet är bilder ur en sagobok rent ut sagt och att försöka
beskriva det i ord är poänglöst. Här skulle de tre bo och arbeta med sina
familjer.
Trotts att järnvägen dragits fram och kopplat Hvitträsk till
huvudstaden tog det lång tid att resa mellan orterna på 1910-talet och
lappsjuka lär stundvis varit påtagligt. Alla som har sett Paradise Hotel vet
hur det kan gå när många personer med sina åsikter och principer bor i
fellesskap. Efter fyra år flyttade Lindgren ut. En vägg byggdes för att dela av
den tidigare gemensamma ateljén. Saarinen
spenderade sin tid med textilkonstnären Loja och hans uttråkade fru gifte om
sig med ungkarlen Geselius o.s.v. Dramatik som sannolikt hade ett högt
underhållningsvärde så här 100 år före reality-såpans intrång.
/Richard Sjöström
/Richard Sjöström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar