Ett landskap som berör oss genom många olika intryck av rörelser, ljud, lukter och synintryck är stimulerande, aktiverande och engagerande. I en bebyggelse är det kanske torget under handelstid, gatan eller tunnelbanan under rusningstid eller köpcentrumet en helg. Men starka intryck från vårt omgivande landskap innebär också att vi får svårare att lyssna till vårt inre. I vårt förflutna stod många gånger de sakrala och heliga byggnadsverken såsom kyrkor, andaktsrum och omgivande platser för den stillheten och rofylldheten som tillät själen att tala, vårdas och utvecklas. De sakrala byggnadens betydelse för samhället är inte lika tydlig längre och gör inte lika stort anspråk på vårt vardagsliv. Men den kanske mest märkbara symbolen för att den andliga upplevelsen är lika viktig i vår tid är den stora efterfrågan på natur, gröna rum, parker och därmed också önskan om platser och landskapsrum där upplevelsen av vårt inre blir möjlig genom avsaknaden av starka yttre intryck. Den moderna människans plats för kontemplation blir alltså det gröna landskapet. Därför behöver vi landskapsarkitekter tillgodose stillsamma och fridfulla platser där människor ges möjlighet att utvecklas inifrån. Att undanröja hinder som ljud, synintryck, aktivitet och rörelse blir då vårt viktigaste mål i gestaltningen, mindre ger oss mer. Lyssna gärna på podcasten från radioThema Bayern 2 "Mal kurz innehalten" Architektur för Erschöpfte" som diskuterar just den moderna människans förhållningssätt till stillhet och ro inom arkitekturen.
 |
| En tyst och stilla grillplats i Qaqortoq |
 |
| Sittbänk i sin enkelhet i Narsaq |
 |
| En fridfull plats; kyrkogården i Nuuk |
 |
| Kyrkogård i Qaqortoq |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar