En dag i idrottens tecken

Idag har det verkligen varit en dag i idrottens tecken! Dagen började med en löprunda i Villa Borghese innan jag begav mig ner på stan för att titta på Roma Maratona. Det var med andra Roms 17:e marathon idag på "tutte le strade" och det var ultimat väder för ett långlopp - 15 grader och molnigt med en sol som tittade fram då och då. Jag tycker alltid att det är lika fascinerande att se hur städer blir till stora arenor vid sådana här tillfällen. Vägar stängs av för trafik, invånarna beger sig ut på gatorna och står och hejar (på italienska Vai, vai, vai!) och alla är glada! Idrotten har verkligen en unik förmåga att ena människor, likaväl som den kan dela ibland...

Efter att ha följt loppet från Piazza del Popolo, Piazza di Spagna, Fontana di Trevi så begav jag mig bort till Colosseum där målgången var. Snacka om effektiv sightseeing-tur för löparna, om de nu hann titta så mycket utefter vägen. Från Colosseum begav jag mig sedan vidare för att titta på fem idrottsytor. Alla var tyvärr inte möjliga att ta sig in på men jag fick ändå sett några bra studieobjekt så nu ska jag sätta mig ner och skriva efter dagens alla intryck!

Utflykt till Pontinska träsken

Idag tog jag ledigt från stadens idrottsytor och begav på mig på heldagsutflykt med Svenska Institutet till Pontinska träsken. Guide för dagen var författaren Antonio Penacchi som 2010 fick Premio Strega för romanen Canale Mussolini som handlar om just detta område.



Pontinska träsken (italienska Paludi Pontine) var tidigare en våtmark i regionen Lazio, som sträckte sig sydost om Rom från Cisterna till Terracina. Området var c:a 45 km långt och 10-18 km brett och upptog en yta av 750 km². Mot havet är det begränsat av sanddyner och i öster av Volskerbergens kalkkedjor och genom området löper Via Appia. Vid ett flertal tillfällen har man försökt att torrlägga träsken för att utrota malarian som plågade området, samt för att erhålla mer jordbruksmark. Under Mussolinis styre på 1920- och 30-talen lyckades man dika ut träsken och fem nya städer anlades på marken - Littoria (omdöpt till Latina 1946), Sabaudia, Pontinia, Aprilia och Pomezia.




Städerna är arkitektoniskt intressanta eftersom de innehåller en stor samling av fascistiska byggnader. Ett problematiskt kulturarv kan man tycka men man kan se arkitekturen på flera håll i Italien än idag, och på något sätt lyckas man förhålla sig väl till den här. Kanske är det just för att den är så välrepresenterad och viktig som en påminnelse om en tid som har varit.






Förutom att dagen bjöd på en intressant arkitektur- och landskapsupplevelse så bjöd den även på en fantastisk lunch (endast antipasti på bilden) och ett besök vid havet! Imorgon bär det av för ännu en utflykt - då till Napoli och Pompei.

Växtbädd à la Italien

För alla er som undrat hur man bygger upp växtbäddar här i Italien så har jag svaret nu. Man tager vad man haver tydligen. Ord känns överflödiga...

Tanti auguri Italia!

Imorgon firar Italien 150 år som nation och här i Rom firas det hela kvällen, och en bra bit in på natten. Notte Tricolore är ett evenemang där bl a stadens alla museum har gratis inträde och håller öppet extra länge. Jag och några andra från institutet tänkte trotsa ösregnet (jag har redan blivit genomblöt en gång idag och precis hunnit torka upp) och bege oss ner till Ara Pacis snart. Ara Pacis är ett altare som restes av senaten efter Augustus seger i Spanien som inledde en period av fred. Dagens Ara Pacis är en rekonstruktion, där originaldelar infogats. Altaret pryds av mästerligt utförda reliefer, som bl a framställer scener ur Roms historia. Byggnaden som idag omger och skyddar altaret från omgivande miljö är ritad av arkitekten Richard Meier och väl värt ett besök för den som kommer till Rom.

Att Italien är en så ung nation är det många som inte känner till, men det förklarar en del av de problem som finns i Italien - inte minst de politiska. För ett tag sedan läste jag en intressant artikel i DN om detta och för den som är intresserad av att läsa mer om detta kan man göra det på länken nedan:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/landet-som-icke-ar?rm

Landskapsarkitekt på vift!

Precis som rubriken antyder så är jag i Rom där jag ska spendera de närmaste 3 veckorna. Jag är i den eviga staden som stipendiat genom Svenska Institutet för att genomföra en studie om idrottsplatser i Roms urbana landskap. Det är fantastiskt att få möjlighet att förena så många intressen på en och samma gång! Det blir mycket arkitektur, idrott, italienska och inte minst sagt god mat!

Det är riktigt varmt i Rom nu tycker jag som frusen nordbo, alla är dock inte benägna att hålla med mig eftersom många romare fortfarande går runt i dunjacka medan jag gått utan jacka idag. Men vid 20 grader och strålande solsken tycker iallafall jag att det är dags att hänga in dunjackan i garderoben. Eftersom värmen har kommit till Rom nu så lär det fullkomligt explodera i grönska de närmaste veckorna, något som jag verkligen ser fram emot. När jag kom hit i söndags möttes jag av Prunusar i full blom, härligt! I stadens stora park Villa Borghese har man planterat Prunus i grupper nära vintergröna lignoser där de kommer fram otroligt fint så här innan lövträden har slagit ut. Man har också använt Prunus som gatuträd på vissa ställen i Rom, kolla in bilderna nedan!

Arrividerci!

Paris s'invente

Under perioder har växthuseffekten och effekten av ökad medeltemperatur på planeten diskuterats flitigt i media. Denna temperaturökning kommer att ha stor påverkan på vårt stadslandskap med bland annat varmare klimat och förhöjda vattennivåer. Nu var det länge sedan jag i vart fall hörde något om dessa viktiga frågor i media. Därför blev jag glatt överraskad när jag under en snabbvisit i Paris under helgen som var sprang på denna lilla utställning i Parc de Bercy. Utställningen bygger på ett framtidsscenario om ett Paris med en medeltemperatur som är +2 grader över den vi har idag. Här kommer lite inspirerande små bilder med idéer på hur det går att förbättra stadslandskapet och klimatet för stadens invånare. Before and after.





Hela utställningen går att se på

http://www.etalors.eu/site/

Vad gör en landskapsarkitekt på fritiden?

Vinterns höjdpunkt är avklarad, nio mil mellan Sälen och Mora. Med skidor under fötterna och stavar i händerna avverkade jag sträckan på knappa sex timmar. Det är ju ingen racerfart jmfr. med vad det tar att köra sträckan med bil, men man hinner tänka desto mer... Varför gör jag det här?, aldrig mera osv. Samtidigt kom jag ihåg ordspråket som är skrivet vid målportiken i Mora - I fädrens spår för framtidens segrar. Vem tänker på framtiden i spåret, när det är NUET som gäller; att ta mig fram till nästa vätskekontroll och att ta mig fram till nästa kilometerstolpe.
Det härliga i kråksången är att väl i mål, så glömmer jag bort plågorna och ett välbehag infinner sig - Jag gjorde det igen och det var lika kul som senast.

Största vinsterna med denna höjdpunkt är ju vinterns alla fina skidturer jag åkt innan Vasaloppet och att det är inga problem att fylla sin fritid...