Jag har frågat en stjärna i natt
ett ljus långt bort där ingen bor:
"Vem lyser du, främmande stjärna?
Du går så klar och stor."
Hon såg med en stjärneblick,
som gjorde min ömkan stum:
"Jag lyser en evig natt.
Jag lyser ett livlöst rum.
Mitt ljus är en blomma som vissnar
i rymdernas sena höst.
Det ljuset är all min tröst.
Det ljuset är nog till tröst."
Vi saknar dig...
/ "Funkiafamiljen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar