Dimman sveper in och skapar en vitt landskap
05 december, 2014
04 december, 2014
02 december, 2014
01 december, 2014
03 november, 2014
Studieresa Helsingfors sep-2014
Paradise Hotel...
På studieresans 2:a dag var Hvitträsk det stora
utflyktsmålet.
Då Finland blev erbjudna att som egen nation delta i
världsutställningen i Paris 1900 fick tre arkitekter, Lindgren, Gesellius och Saarinen,
uppdraget att rita den Finska paviljongen. De var vänner sedan åren på arkitektskolan
och sägs ha uppfunnit den Finska nationalromantiska stilen, lagat den med
ingredienser från svensk och rysk arkitektur kryddat med traditionellt hantverk
och rådande formgivningstrender (som jag förstått saken, men jag kanske åker på
backning av vår finlandssvenske chef
senare).
Här i Hvitträsk, på kullen, med utsikt över vattnet,
realiserade de sin dröm om ett konstnärligt kollektiv. Byggnaderna och
placeringen i landskapet är bilder ur en sagobok rent ut sagt och att försöka
beskriva det i ord är poänglöst. Här skulle de tre bo och arbeta med sina
familjer.
Trotts att järnvägen dragits fram och kopplat Hvitträsk till
huvudstaden tog det lång tid att resa mellan orterna på 1910-talet och
lappsjuka lär stundvis varit påtagligt. Alla som har sett Paradise Hotel vet
hur det kan gå när många personer med sina åsikter och principer bor i
fellesskap. Efter fyra år flyttade Lindgren ut. En vägg byggdes för att dela av
den tidigare gemensamma ateljén. Saarinen
spenderade sin tid med textilkonstnären Loja och hans uttråkade fru gifte om
sig med ungkarlen Geselius o.s.v. Dramatik som sannolikt hade ett högt
underhållningsvärde så här 100 år före reality-såpans intrång.
/Richard Sjöström
/Richard Sjöström
Studieresa Helsingfors sep-2014
Helsinki rock city...
Efter lördagens middag med Funkiagänget gick jag vidare för
att träffa en studiekamrat från Säbyholms trädgårdsutbildning. Mikael Strömberg
som han kallar sig på den västra sidan av östersjön. Här i sin hemstad
Helsingfors är han Teja Kotilainen och känd som managern åt The Rasmus och
producent åt bl.a Laakso och nu skulle han visa sitt Helsingfors. Vi möttes på
Tavastia. En gång i tiden en teater som senare hyrdes ut till en studentnation
som till slut fick köpa stället. I kväll
spelade Kuningasidea. En 14-mansorkester som drar åt reggeton-hållet med texter
på finska, vilka Teja ordnat skivkontrakt åt på Warner Music nämner han lite
hastigt innan han återgår till att prata trädbeskärning.
Efter spelningen hängde vi med det grymma bandet på en
ruffig innergård som tillhörde back stage-logen och blev inbjudna på en fest
senare på någon båt i hamnen.
Vidare till nästa ställe. Loose, där Tejas kompis spelade
plattor. Vikten låg på Finska discodängor och alla dansade. Teja körde väl inövade
salsa-moves som han utförde med stenansikte. I kombination med musiken blev det
nästan lite ruskigt.
Helsingfors har också sitt ”stureplan”. Vi passerade det på
vägen till hamnen och kunde konstatera att vi hade förnuft nog att aldrig
underkasta oss detta kösystem.
Båten, som jag trodde på sin höjd var en husbåt med bastu
där bandet skulle ha efterfest, visade sig vara ett tremastat skepp fylld folk
i alla åldrar. En av ägarna berättade att planen var att båten skulle bli en
klubb såsmåningom. Det fanns redan DJ-utrustning, bardisk och dansgolv. Det var
överlag mycket ryggdunkningar och handslag under kvällen och jag förmodar att
Teja är något av en big deal här, eller så är finnar extremt trevliga.
/ Richard Sjöström
/ Richard Sjöström
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

