Studieresa Helsingfors sep-2014

Paradise Hotel...

På studieresans 2:a dag var Hvitträsk det stora utflyktsmålet.

Då Finland blev erbjudna att som egen nation delta i världsutställningen i Paris 1900 fick tre arkitekter, Lindgren, Gesellius och Saarinen, uppdraget att rita den Finska paviljongen. De var vänner sedan åren på arkitektskolan och sägs ha uppfunnit den Finska nationalromantiska stilen, lagat den med ingredienser från svensk och rysk arkitektur kryddat med traditionellt hantverk och rådande formgivningstrender (som jag förstått saken, men jag kanske åker på  backning av vår finlandssvenske chef senare).

Här i Hvitträsk, på kullen, med utsikt över vattnet, realiserade de sin dröm om ett konstnärligt kollektiv. Byggnaderna och placeringen i landskapet är bilder ur en sagobok rent ut sagt och att försöka beskriva det i ord är poänglöst. Här skulle de tre bo och arbeta med sina familjer.

Trotts att järnvägen dragits fram och kopplat Hvitträsk till huvudstaden tog det lång tid att resa mellan orterna på 1910-talet och lappsjuka lär stundvis varit påtagligt. Alla som har sett Paradise Hotel vet hur det kan gå när många personer med sina åsikter och principer bor i fellesskap. Efter fyra år flyttade Lindgren ut. En vägg byggdes för att dela av den tidigare gemensamma ateljén.  Saarinen spenderade sin tid med textilkonstnären Loja och hans uttråkade fru gifte om sig med ungkarlen Geselius o.s.v.  Dramatik som sannolikt hade ett högt underhållningsvärde så här 100 år före reality-såpans intrång.

/Richard Sjöström

Studieresa Helsingfors sep-2014

Helsinki rock city...

Efter lördagens middag med Funkiagänget gick jag vidare för att träffa en studiekamrat från Säbyholms trädgårdsutbildning. Mikael Strömberg som han kallar sig på den västra sidan av östersjön. Här i sin hemstad Helsingfors är han Teja Kotilainen och känd som managern åt The Rasmus och producent åt bl.a Laakso och nu skulle han visa sitt Helsingfors. Vi möttes på Tavastia. En gång i tiden en teater som senare hyrdes ut till en studentnation som till slut fick köpa stället.  I kväll spelade Kuningasidea. En 14-mansorkester som drar åt reggeton-hållet med texter på finska, vilka Teja ordnat skivkontrakt åt på Warner Music nämner han lite hastigt innan han återgår till att prata trädbeskärning.

Efter spelningen hängde vi med det grymma bandet på en ruffig innergård som tillhörde back stage-logen och blev inbjudna på en fest senare på någon båt i hamnen.

Vidare till nästa ställe. Loose, där Tejas kompis spelade plattor. Vikten låg på Finska discodängor och alla dansade. Teja körde väl inövade salsa-moves som han utförde med stenansikte. I kombination med musiken blev det nästan lite ruskigt.

Helsingfors har också sitt ”stureplan”. Vi passerade det på vägen till hamnen och kunde konstatera att vi hade förnuft nog att aldrig underkasta oss detta kösystem.

Båten, som jag trodde på sin höjd var en husbåt med bastu där bandet skulle ha efterfest, visade sig vara ett tremastat skepp fylld folk i alla åldrar. En av ägarna berättade att planen var att båten skulle bli en klubb såsmåningom. Det fanns redan DJ-utrustning, bardisk och dansgolv. Det var överlag mycket ryggdunkningar och handslag under kvällen och jag förmodar att Teja är något av en big deal här, eller så är finnar extremt trevliga. 
/ Richard Sjöström